Att vara barn förr i tiden

Lekstugan

Vi har träffat Ruth-Märtha Hall vars far och farfar var mjölnare i byn.

Hon var en av fem döttrar i familjen. Familjen bodde till en början i den s.k. Kvarngården.

Kvarngården finns ännu kvar vid den lilla forsen i Salteån.

Fotot nedan av lekstugan togs när systern Sally firade sin 10-årsdag, den 10 juni 1914.

Sally har på äldre dar gjort fotot som bildväv. På fotot till vänster ser vi Ruth- Märtha och bildväven.

Ruth-Märtha minns och berättar (2002)

Vi var fem systrar som styrde och ställde i lekstugan under våra barnaår. Det var vår far som för snart hundra år sedan byggde lekstugan till glädje för småflickorna Hanna, Sally och Ingeborg, och senare för oss yngsta, Dagmar och Martha.

Lekstugan, vitmålad med röda knutar och spåntak, var så stor att en vuxen kunde gå upprätt där inne. Det blev många små kalas där under åren. Stugan innehöll en hel del inventarier, hemgjorda förstås och i lämplig storlek: bord och fyra små trevliga stolar som Farfar tillverkat, en byrå, ett gammalt hörnskåp med målade blommor, ett par pallar, de nättaste trasmattor på golvet, special vävda för lekstugan av Mor och s.k. trådgardiner för de tre små fönstren. Skåpet innehöll servis och annat husgeråd. Stugan var förstås befolkad med dockor.
För övrigt var inredningen enkel. Jag minns att vårstädningen snabbt var avklarad. Ut med möblerna på gården, tvätta fönstren och skura trägolvet med såpa. Det var roligt att sedan pynta med blommor inomhus och med granris framför trappan. Mina minnen är från 1920-talet, men ritualen var nog ungefär densamma tidigare år. Vi imiterade vuxenlivet som barn gör. När jag, yngst av systrarna, kom i lekåldern hade lekstugan funnits i åtskilliga år, den hade till och med hunnit bli flyttad till vårt nya hem i samma by. Lekstugor var inte så vanliga i trakten, så barneni byn var mycket intresserade av vår lekstuga. Så roligt vi hade! Även gamla kattan Nippa trivdes där, hon sov ibland i min fina röda docksäng.
Under några år hade vi en get på gården. "Sprätta" hade, som getter plägar, smak för det mesta. En dag hade hon hittat lekstugans dörr öppen. Döm om vår förskräckelsnär endast små gardinstumpar fanns kvar för fönstren! Sprätta hade ätit upp gardinerna. Lekstugan stod kvar till 1934. Efter vår mors död flyttade vi från trakten, huset såldes och lekstugan hamnade hos en granne. Grannen var fam Wedin (dagens husnr 201). Det var dottern Tollie som fick den. Till en början stod den precis vid infarten till Wedins gård. (se fotot nedan till vänster)

Tollies lekstuga. På bilden syns Tollie Wedin Svea el Rut?Holmberg, och Eva Altin. Till en början stod lekstugan stod precis i utkanten av tomten - bredvid landsvägen.	Lekstugan flyttades senare längre in mot skogen. Fotot ovan är taget någon gång på 50-talet.

Gerda Berglund fd Svensson skrev 1984 vid 80-års ålder följande minnen från sin barndom:

Eftersom mamma hade arbete borta bodde jag en stor del av min tidiga barndom hos morfar i Salteå, där skötte moster Agnes hushållet efter mormors död. Men någon tid bodde jag också hos moster Johannna och mina kusiner. De bodde nästan intill varandra, Morfars och Kvarngården där kusinerna bodde.

Vi hade mycket roligt som barn. Men det var en hel del "regler" att följa. Jag minns en het sommardag 1915 då Sally och jag stod utanför den lilla stugan på Kvarngården, när moster Johanna (Sallys mamma) upptäckte att vi inte hade några linnen på oss. Sallys klänning knäpptes med häktor i ryggen, den var väl lite trång så att huden syntes. På denna tid var det stor skandal om huden syntes. Vi fick genast gå upp på "vinn" och sätta på oss de intima underplaggen.

Hjälpa till!!

Som barn fick man redan hjälpa till hemma vid 5-års ålder t.e.x: bära ved, sköta djuren.

Som 12-åring fick man skura verandan och utedasset.

Clarie visar kort på källarkullen på deras gård och berättar att det var en rolig kulle för barnen att leka på.

På fotot ser vi Clarie med mamma och lillasyster Irene

Här ser vi Norgrensdöttrarna Ester och Inga med pigan Agnes. De håller på med "getning" = gammalt uttryck för kovallning.

Detta sköttes av barnen så att korna åt på rätt ställe. Ägorna var instängda med bandfasthage, (gärdeshagar) - syns i bakgrunden.

Festligheter

På midsommarafton var "Traskapellet" i farten. Det var en skrammelorkester som var utklädda som utgick från Strömsborg där de åkte runt på ett lastbilsflak i hela bygden. Endast ett fåtal av orkestermedlemmarna kunde egentligen spela. Det var mycket tutande och lät en hel del.

För en liten flicka som Clarie var, var detta en av årets höjdpunkter.

En dag som denna kunde man som barn tom få en sockerdricka.

Foto taget 1929

Klippa Håret

Rut-Märtha Hall fd Svensson minns tillbaka:
Hedbergs i garvaregården fick Amerikafrämmande ca 1925. Det var dottern Valborg Enroth och barnbarnen Mildred 9 år och Gordon ca 6 år som kom dit. De såg annorlunda ut. Både Valborg och Mildred hade kortklippt hår. Det var inte vanligt i Salteå.

-Min mamma blev förtjust, säger Rut Märtha. Hon hade ju i över 20 år flätat håret på sina flickor varje morgon tills de klarade sig själva. Hur hon nu bar sig åt så fick hon Valborg att klippa mitt och Dagmars hår.Resultatet kan ses på nedanstående barnkalas.

Även Clarie Kalm blev klippt i denna moderna frisyr.

Amerikafrämmande anordnar Barnkalas

Amerikafrämmandet i Garverigården stannade i Salteå i ca ett år.
För flera av barnen innebar det att få uppleva flera nymodigheter.

Mildred hade med sig en så vacker docka. En sådan hade aldrig beskådats bland barnen i Salteå tidigare.

Clarie minns att hon fick presenter från Amerika. Det var bla en docka med porslinshuvud, den hade sedan Claries syster Irene sönder.
En gång fick hon silkesknästrumpor med strumpeband med rosenknoppar. Det var så vackert.

Ett av Clarie Sundin, fd Kalms barndomsminne, var när det var kalas hos Hedbergs. Mildred fyllde 10 år och Clarie var inte bjuden. Hon ville absolut vara med. Hon gick dit objuden. Så Claries mor fick göra ett paket med en jättefin näsduk som hon fick ta med.

Rut-Märta minns följande från kalaset:
De fick små rosa kuvert med inbjudan till kalaset. I tårtan fanns ljus med små hållare som små rosor nedstuckna.

Hon minns en av lekarna: På ett stort papper på väggen hade man ritat en svanslös häst. Alla fick varsin svans som var urklippt ur kartong. Man skulle fästa svansen med förbundna ögon. Den som kom närmast rätta platsen fick ett pris.

På bilden ser vi barnen som var där

Mamman Valborg längtade hem och tog med sig barnen hit till Salteå. De stannade i ca ett år. (1925-26) Clarie var mycket tillsammans med sonen Gordon. Clarie minns med stor sorg när de for med häst och släde när de återvände till Amerika. Har aldrig träffat dem sedan dess.

Högst upp fr vä:
Rhode Berglund, Dagmar Svensson, Göta Altin, Sally Sahlén, Hildur Löfqvist, Greta Dahlin, Clarie Kalm, födelsedagsbarnet Mildred Euroth, Rut-Märta Svensson, Gordon Euroth, Sven Altin och Karl-Gustav Sahlén.

Utflykt med ungdomslogen 2186 sirenen. (IOGT)

Här åker ungdomsgruppen på utflykt. Det är Arvid Wedins lastbil. Roland Berglund var chaufför. Valborg Ulinder och Birger Skoglund var ungdomsledarna.

Anita Ögren fd Skoglund kommer ihåg denna lastbil, som i senare skede var en skrotbil som de fick leka med.

Badplatser

Alla badade vid långgrundet, vid Storsjön. Åke simmade från båtbryggan vid Bäverdammen.

Ulla brukade bada vid dammen under tant Anna Dahlins uppsikt, där fanns en brygga vid tvättstugan.

Längst fram sitter Berit Berglund, sedan Anita Skoglund, Bengt Berglund, Gunborg Edström och Mildred Pettersson.

Foto taget 1948 på Saltins gård.
På bilden ser vi fr vä: Bengt Berglund, Dagmar Sundkvist, Raili, Anita skoglund Gunborg Edström och längst fram: Berit Berglund.

Foto barn på isen taget i början på 50-talet

Per-Ove öberg, Kerstin Westin Inger Nordlöf, Bengt Berglund
Axel Nordlöf?, Ragnar Edström, Gertrud Westin, Berit Berglund, Gunnel Bergkvist och Alf Bergkvist