Kommunikationer

Norrstigen

Transportleden från Stockholm, norrut efter Östersjökusten, har urgamla anor. Från Norrstigen med historia från 1300-talet har den via lagstiftning på 1600-talet utvecklats till dagens Europaväg. Vägarna användes på denna tid främst för skatteindrivning. Så småningom blev det aktuellt för handelsresande och andra att kunna ta sig fram.

På kartan ser ni dagens vägar: Den blå är nyaste dragningen av E4:an via Höga Kustenbron. Den bruna den landsväg som går bredvid. De rosa prickarna är den gamla Norrstigens sträckning med dess milstenar. Den slingrar sig fram på nästan samma ställen som dagens vägar.

Drottning Kristina och hennes regering gav Norrstigen status av landsväg med vad detta innebar. Den skulle i det här fallet vara tio alnar (sex meter) bred, den skulle byggas och underhållas av bönderna och landshövdingen fick ansvar för att lagen uppfylldes.

På 1800-talet var det dags att se över den gamla gästgivar och skjutsförordningen. Norrstigen var en stor huvudled och bönderna som bodde i dessa kustsocknar fick en orimligt stor skjuts och underhållsbörda.

Text och Foto:

Monica Årjes efter guidning av Knut Åkerlund.(2003)
Källor: "Från Norrstigen till Projekt Höga Kusten" av Göran Ullberg samt
Säbrå Hembygdförenings dokumentation om "Norrstigen -Historia att minnas"

Här har ni mycket kortfattat fått följa Norrstigen genom Salteå. Det finns massor mer som borde nämnas.

Vägarna i Salteå

1934 byggdes NYA Gavviksvägen. Det tog ca 6 månader med hand och hästkraft. Samtidigt byggdes även vägen över Saltåsen. Vägen mot Eden reparerades och gjordes rakare. Det var AK (Arbetskasse) arbetare som gjorde detta.

I och med att alla dessa unga arbetare kom, blev det liv och rörelse i byn. Affärsverksamheterna blommade. De flesta arbetarna hade hyrt in sig hos bybor som då fick en liten chans till en extrainkomst.

Några av arbetarna fann sin livskamrat och blev kvar sedan kvar i byn.

En av dem var Bror Nordlöf. Han kom som 18-åring. Då jobbade han med att röja och schakta vägar. En av hans uppgifter var att hacka och schakta Gaviksvägen. Han satte även upp staket där det behövdes. Det fanns även ett "sprängargäng".

Här ser vi schaktgänget hämta sand i Sahléns grustag. Det behövdes för att fylla vägen med. Bror syns vid pilen bakom tömmarna på Edwin Westins häst.

Bror Nordlöf 18 år

Bror hyrde in sig på Bagar Bedas vind och under denna tid träffade han Hildur som han sedan gifte sig med. De övertog hennes fars hemman. (husnr 508)

Här håller de på att göra en vägtrumma.

Här har vägarbetarna paus i Sahléns bagarstuga.

En del av AK-arbetarna bildade matlag och anställde kockor. En/lag.

Bla hyrde de in sig i bagarstugor och bodde gemensamt och hade gemensam mat.

På helgerna for de i regel hem.

Under denna tid berättar Clarie att de hyrde ut sin lillstuga för detta ändamål. Själva kockan fick bo inne i mangårdsbyggnaden.

Det fanns även några matlag även i Gavvik. Några av dessa kockor fann sina män i Salteå och bosatte sig här.

Här ser vi den gamla Gavviksvägen. Foto taget på 30-talet. Skolbarnen påväg hem efter en utflykt.

Vägunderhåll

Bönderna i byarna längs Norrstigen ansvarade för väghållning, skjuts och gästgiveri.
Alla hade ansvar för "sin" del av vägen. Det skulle dikas, fyllas med grus och plogas.

Detta pågick in på 1930-talet? när staten, vägverket tog över ansvaret.

Åke Norgren berättar om att uppdraget vintertid sköttes av Kalle Edström och Åkes pappa.
plogningen skedde med deras två hästar och plogen var en hävstång med släpskopa i trä.
Den parkerades vid trekanten utanför "Saltins" där vi idag brukar ha bygranen.
De ansvarade då för plogningen från Norgrens - Edensväg - Lide.

På senare år kom plogbilens intåg.

Grindar

Här ser vi Norgrensdöttrarna Ester och Inga med pigan Agnes. De håller på med "getning" = gammalt uttryck för kovallning.

Detta sköttes av barnen så att korna åt på rätt ställe. Ägorna var instängda med bandfasthage, (gärdeshagar) - syns i bakgrunden.

Längre tillbaka brukade man passa grindöppningen för hästskjuts och senare även för bilarna.

Hade man tur kunde man få en grindslant.

I samband med att biltrafiken ökade på den allmäna vägen var grindarna tvugna att tas bort. I och med detta var man tvungen att vakta så att korna ej skulle gå ut på åkrarna. Alla 13-14 djurägare turades om att vakta - typsikt barnarbete.

Den sista grinden som togs bort i byn var troligtvis den i Hönsätter, uppe på Åsen.

Barnen satte på Åsen och vaktade Hönsätters ägor så att korna ej inkräktade på ägorna. Detta vaktande av kor i skogen pågick till vägens ombyggnad på 30-talet. Då lades vägen om.

Varje morgon efter mjölkningen kom alla bönder med sina kor vid 08.00 och släppte ut dem i skogen vid "kogrinda". Där gick de till 19.00 tiden öppnades kogrinden och korna gick självmant hem. Då var det dags för mjölkning.

Clarie Sundin fd Kalm berättar att hon började vakta korna vid 7-8 års åldern. Där satt man hela dagen och vaktade. Man hade matsäck med sig. Ibland kom lillasyster med matsäcken. I bäcken fanns färskt vatten. När det var bärtid kunde man plocka bär. Clarie tyckte det var skönt att sitta på denna vakt och läsa böcker. Clarie brukade även lejas av Löfkvists (som ej hade barn) och fick då 1 kr/dag. Var det varmt kunde man svalka av sig i bäcken.

När det var slåttanna fanns det mycket att titta på. Då var det liv och rörelse. Clarie minns fam Löfkvist med glädje när hon blev bjuden på MYCKET goda smörgåsar med pålägg.

På bilden till vänser ser vi Löfkvist lada i Hönsätter. Det är troligen Hildur Löfkvist som håller i tömmarna - Här i ladan brukade Clarie smita in när hon var grindvakt och det regnade.

Dagens vägskyltar - 2004

Kom ihåg för dokumenteraren!!
Vi skall göra en "grindkarta"
Kolla bykistans dokument om grindtvisten.
Bussförbindelser...