Salteå Diversehandel

I en tidningsartikel från 1956 skriver Albert Öberg: " I Salteå finns en diversehandel som har allt utom syndernas förlåtelse". Det var helt sant. Hit vallfärdade man från andra orter/byar för att besöka denna välsorterade lanthandel.

Detta hus är det som varit Salteå Diversehandel under tiden 1897 - 1963. Under dessa år har sju olika handlare passerat och som bott med sina familjer här.

Följande handlare har drivit affärsverksamhet här:
Erik Bylund (1897-1918)
Ernst Ekman (1918-1925)
John Nikanor Byström (1925-1926)
Olga Norgren (1926-1931)
Olgas döttrar: Gullan och Greta (1931-1933)
Sundkvist (1933-1961)

De sista två åren drevs Salteå Diversehandel av Hanna Bergkvist. Den blev sedan nedlagd.

Vill du läsa mer om familjerna som bodde här så finns det mer att läsa under rubriken:
"Folk och hus vi minns" - Husnr 203.

Erik Bylund (1897-1918)

Tack vare Erik Bylunds barnbarn Jan Blomström har vi fått tag i ovanstående gamla foto på Salteå Diversehandel. Foto är taget 1903.

Jan berättar vilka som syns på bilden: Det är Morfar Nils-Erik Bylund (31 år) och min Mormor Karin Bylund (31 år) samt framför dem min Mor Edith (3 år) Bylund i kälken och min Moster Ellida (4 år) Bylund som drar kälken.

Detta foto är taget 1910, här har man nu byggt en gavelingång till själva affären.

Fotot nedan verkar taget samtidigt men visar andra gaveln på huset.
På detta foto ser man även husnr 202, 103 och 201 (Jennyro).
Längst till höger har man nu även byggt ett magasin.

Kvitton som finns bevarade i bykistan från bysågens bokföring.

Ernst Ekman (1918-1925)

På Fotot till vä ser vi Edwin Westin Troligtvis på 1920-talet . Här ser vi bensinpumpen. Ingången till affären var från kortsidan. Foto från Edwin Westins album

John Nikanor Byström (1925-1926)

Under två år drev John Byström Salteå Diversehandel.

Han var då endast 25 år gammal.

Han bodde här tillsammans med sin fru Ebba.

Under denna tid födde de sonen Tord

Olga Norgren (1926-1931)

Handlanden Olga Bergman f. 1889 i Nordingrå. Hon drev Salteå Diversehandel under tiden 1926-1931. (då hon dog i livmodercancer)

Här bodde hon med sin man Nils Erik Emanuel Norgren, Eriks dotter samt Olgas döttrar. Alla tre barn från tidigare äktenskap.

Olgas döttrar: Gullan och Greta (1931-1933)

Döttrarna Gullan och Greta Norgren drev Salteå Diversehandel efter moderns bortgång 1931-1933.

Lagfart 1931.

Efter moderns död flyttade Erik Norgren med sin dotter till Fors - 1931.

Vi efterlyser foton på Gullan och Greta
Kan du hjälpa till med det så:

Kontakta monica.arjes.abf@folkbildning.net
eller ring: 0613-33133

Så här såg affären ut innan på 30-talet.
Foto: från Dagmars privata album

Här har man nu inrett en poststation med ingång på baksidan.

Paret Sundkvist (1933-1961)

(Fotot ovan togs 1936)

1945-47 byggdes affären om. Under tiden var affärsverksamheten i ett annex.

Foto från Dagmars privata album

Här ser vi Sundkvistbarnen sittande vid infarten till gården. I bakgrunden till vänster ser vi Wedins slakteri, till höger gaveln till Diversehandelns magasin.

Observera staketet med de speciellt rundade pålarna. Här band kunderna fast sin häst när de kom för att handla.

På fotot nedan ser vi bybarnen: Anita Skoglund, Bengt Berglund och Dagmar Sundqvist.

Några år efter att Sundqvist tagit över Salteå Diversehandel utökades verksamheten till att även innefatta en poststation. Den låg i butikfastigheten.

Sundqvist var poststationsföreståndare.

I samband med att Sundkvist sålde affären och Bergkvist tog över fick posten en egen "postfröken". Det var bla Ruth Karlström.

Läs mer angående poststationen under rubriken "Verksamheter"

I maj 1963 stängdes postkontoret. På hösten samma år lades affären ned för alltid. Själva fastigheten finns kvar idag och är i privat ägo.
Se mer angående detta under rubriken: "Folk och Hus vi minns" - "Husnr 203"

Här till vänster ser ni en ritning på hur fastigheten användes innan ombyggnaden 1945.

Clarie Sundin fd kalm minns när hon var påjulexposition och köpte ett uppläggningsfat för X antal kronor som hon och systern gav sin mamma i julklapp.

Vi har träffat Dagmar Wäneus fd Sundqvist. Det var hennes föräldrar som drev Salteå Diversehandel under åren 1933-1961.

Hon har skrivit sina minnen ifrån sin uppväxt i Salteå. Vill du läsa dem så KLICKA HÄR >>

Utdrag ur hans minnesanteckningar

… något av det som ej glömts
från
barnaår,
skoltid,
arbetsliv
…med kommentarer
och ett "persongalleri"

...

Jobberbjudande

En dag när jag kom hem från konfirmationsundervisningen, berättade pappa att Sundqvist, som var byns handlare, frågat honom om jag kunde börja arbeta i butiken. Jag minns inte hur jag reagerade, men jag var troligen överlycklig.

Många gånger hade jag "hängt" vid disken både i den gamla butiken och i den för några år sedan helt nya. I den gamla butiken hängde mängder med varor på krokar i taket. I den nya var det mesta prydligt upplagt på hyllor. Jag hade i viss mån deltagit när fastigheten, som också innehöll bostadsdel, tömts så att det endast återstått fyra väggar och tak.

Jag hade fått hjälpa pappa med att riva skorstenen och rensa tegelstenarna från murbruk. Min farbror Hjalmar hade gjort ritningar till såväl den ombyggda fastigheten som butiksinredningen. Det var också han som tillsammans med Teofil Nolén gjort allt träarbete. Pappa hade, tillsammans med en annan grovarbetare, grävt för källare under hela huset och på tippkärra kört ut jordmassorna så att en helt ny gårdsplan skapats. Murare vid ombyggnaden hade varit murare Westerlund. Han var far till min morbror Helge, som var gift med Anna, en av mors systrar. När jag arbetat några år i butiken berättade Sundqvist att han ofta varit irriterad över Westerlunds senfärdighet. Han hade dock kommit på råd. Muraren fick en pilsner om han murat en viss, av Sundqvist, uppmätt mängd!

En almanacka från 1948. Den fanns i Bertil Nordlanders ägo.

Kundservice

Det var inte tal om annat än att jag skulle acceptera erbjudandet om anställning. För att i någon mån förbereda mig skickades jag till faster Ester Bredberg, som hade en liten butik i Västanå, en by några mil från Njurunda. Den lilla butiken bestod av två små rum i bostadsfastigheten. Dessa hade börjat användas sedan en större butik brunnit ner, som hon och hennes nu avlidne man haft. Butikens sortiment var begränsat till de varor som hushållen, i stort sett, behövde varje dag. Under fasters överinseende fick jag väga upp varorna och räkna ut den sammanlagda köpesumman. Vid ett tillfälle ifrågasatte en kund om jag räknat rätt. Det fanns ju inget annat sätt att räkna än med papper och penna. Efter att kontrollerat ett par gånger, och kunden ändå ifrågasatte om det var rätt, sa jag att hon kunde räkna själv. Det blev en flera minuter lång föreläsning från faster om hur man skulle behandla- eller inte behandla- en kund! Kunden lyssnade intresserat under hela föreläsningen och gick så småningom glatt leende ut ur butiken!

Min första arbetsdag

Tidigt på morgonen den 6 augusti 1946 stod jag vid butiksdörren till Salteå Diversehandel.
Jag skulle bli kvar som anställd i butiken i mer än sex år med undantag för tre dagar då jag var
anställd på en skofabrik. I sista stund, innan jag gick till min första dag som "bodknodd", hade jag naturligtvis fått en mängd råd och inte minst förmaningar. Mamma och pappa var nog, liksom jag, oroliga över hur framtiden skulle gestalta sig!

När jag kommit innanför butiksdörren och blivit hälsad välkommen fick jag en grå overall, som
skulle bli min arbetsklädsel. Jag har inget minne av att det fanns någon ytterligare anställd för att
arbeta i butiken. Däremot fanns en piga anställd för tillsyn av barnen Dagmar och Gunnar för köksarbete. Charles Greger Sundqvist och hans fru Vilma skötte butiken. Jag hörde aldrig någon annan än frun, som använde tilltalsnamnet Charles. Alla andra sa Sundqvist, eller när man berättade om honom, "Sundqvisten".

De första sysslorna

Lönen skulle bli 40 kronor per månad och det skulle även vara fri lunch. Att arbetstiden var
48 timmar per vecka och vilka tider butiken var öppen kände jag till.

Till en början skulle jag inte expediera kunder. Först skulle en del arbete med påfyllning i hyllor, städning på lagret utföras. Det första, som skulle göras, var att rensa snören från knutar och därefter sam-
manbinda stumparna. När det var gjort blev det att slå sönder kartonger, bunta och knyta
samman dem. Kartongerna såldes för 25-50 öre till grossister och bagerier.
Redan efter lunch första dagen fick jag pröva på att expediera en kund. Det blev Ivar Pettersson som kom för att köpa två kilo strösocker. Det blev då litet undervisning i att använda butiksvågen. Sockerlådan var emellertid tom. En säck med 50 kilo socker hämtades på lagret och lådan fylldes. Så småningom fick Ivar sitt socker och en del andra varor han köpt. Det var nog tur för mig att Ivar var en lugn person. Det kanske t.o.m. så att Sundqvist valde honom som "min första kund" av det skälet. Det tog avsevärd tid för en nervös "knodd" att klara av hans önskemål.

Salteå Diversehandel

Salteå Diversehandel var en mycket välsorterad lanthandel. Sundqvist satte en ära i att kunna leverera allt, som kundkretsen kunde efterfråga. Fanns det inte i lager, skulle det omgående beställas. Det innebar, vilket jag kom att begripa långt senare, ett allt för omfattande lager av varor, som hade låg omsättning.

Affärens utrymmen innehöll mest s.k. specialvaror. Livsmedlen fanns på en ganska begränsad yta, såväl i butik som lagerlokaler. Magasinet, som låg ett tio- tal meter från butiksfastigheten, hade två våningar om vardera c:a 200 kvadratmeter fullproppade med järn, verktyg, kreatursfoder, melass, gödningsmedel, kalk, cement, glas, porslin m. m.

Salteå Diversehandel 1935 i "gamla affären".
Sven Altin och Charles Sundqvist. Kunden till vänster troligtvis Birger Skoglund.

Här ovan ser vi Sven Altin och Charles Sundkvist.

På fotot till vänster ser vi familjen Sundquist. I bakgrunden skymtar magasinet. Dagmar minns följande om magasinet:

Det användes som lager och förråd.
Det bestod av två våningar uppdelat i tre avd.

Nedrebotten till vä första porten:
Här fanns melass, hästskor, jordbrukssaker,
Mittenavd: spånskivor glasrutor, tritex, byggnadsmaterial,(båten)
Tredje avd: - diverse gamla grishuset.
Övervåning fr första avd trapp upp, servicer, glas m hushållsartiklar samt mjöl.

Under kriget hade de hushållsgris. Längst ut låg toadasset,

Magasinet revs. Årtal?. Ulla och Ivan Norbergs uthus är byggt av virket från magasinet.

Forts på Sven-Olofs minnesanteckningar:

Källaren under butiken hade särskilda rum för bl.a. sill i tunnor och konserver i burkar, en ostkällare med flera sorter- en del så vällagrade att det skämtsamt sades att vi måste binda fast ostarna så de inte skulle krypa iväg! Ett rum innehöll bl.a. gummistövlar, gummiskor, galoscher, snowboats konserverings-burkar och konserverings- ringar. Hemmakonservering av frukt och kött var mycket vanligt. Produkter av gummi måste förvaras svalt och gärna i lite fuktig luft. Ett källarrum innehöll flera stora, tunga trälådor med fönsterglas.

I butikens service ingick bl.a. att Sundqvist tidvis arbetade som glasmästare, skar till fönsterrutor och kittade fönstren. Även jag fick ibland, efter några år, göra sådant arbete. Men jag fick aldrig använda Sundqvists skärare med diamant. Den var han otroligt "rädd om". Nej, en vanlig glasskärare med hård stål trissa, var vad jag fick använda.

Det fanns också - för butikens varor- ett rum för frukt, såväl färsk som torkad. Vid källartrappans övre del fanns ett litet golvutrymme. Där var butikens kaffekvarn, med vilken man kunde mala kaffebönorna i olika storlekar, antingen för kokning eller bryggande, placerad. Malt kaffe, som är det mest vanliga numera, fanns inte. Det fanns dock många kaffesorter från de många kafferosterier, som fanns på den tiden. Det kaffe som såldes mest av var Gevalia.

På golvet vid trappans nedre del, fanns bl.a. spik, hästskor, vissa oljor och torra färger. Jag vill påstå att det var ett landsbygdens varuhus! Källaren omfattade även pannrum, tvättstuga och familjens eget källarutrymme.

Ovanpå butiken fanns familjens bostad samt rum för ett par anställda och längst upp under takåsarna förvarades jul- och påskartiklar samt en del andra säsongvaror.

Färskvarusortimentet i butiken var begränsat och omfattade i stort endast lite charkvaror,
köttfärs, mjukt bröd, lite frukt- och ej att förglömma- snus!

Vid ombyggnaden hade butiken utrustats med en liten kyldisk, som rymde c:a 200 liter. Jämför med dagens vanligast förekommande kylskåp i våra bostäder, som rymmer c:a 350 liter! Under veckans första dagar fanns i kyldisken, falukorv, fläskkorv och blodpudding.

En påse som finns i Bertil Nordlanders ägo.

Inför lördagshandeln fanns också köttfärs, kalvsylta och leverpastej. Dessa varor hade transporterats c:a fyra mil från fabriken i Härnösand, i sommarvärme eller vinterkyla. Kyltransport förekom inte ute på landet vid den här tiden. Idag får köttfärs säljas endast den dag den är nymald. Vi sålde köttfärs som var flera dagar gammal. Det var bara att röra om lite i färsen så försvann det översta mörka skiktet! Blev skinnet på falukorven lite gråvitt och skrynkligt var det bara att tvätta av den och smörja skinnet med lite matmatolja!

Dagmars morbror: Ville Grahn och lillebror Gunnar Sundqvist framför nya affären 1947.

Charksortimentet utökades något efter det att butiken utrustats med en skärmaskin. Nu kunde kokt och rökt medvurst, hamburgerkött, kalvrullad, kokt och rökt skinka erbjudas som smörgåspålägg. Skärmaskinen rengjordes nödtorftigt då och då, ej alltid diskades den i det tvättställ på lagret, som också användes för tvättning av våra händer. Dagens hälsovårdsinspektörer och myndigheter skulle uppleva "rena julafton" eller svimma om de fick se den tidens livsmedelshantering. Jag hörde aldrig talas om att någon av kunderna blivit magsjuka av mat från Salteå Diversehandel!

Så småningom investerades också i en frysbox, även den på c:a 150 liter. Till en början fanns endast fryst fisk att tillgå, men efterhand kom flera produkter. Fryst strömming blev dock aldrig någon succé hos Salteås befolkning. Frysboxen var under sommarmånaderna en glädjekälla för byns barn. Glass hade en strykande åtgång.

Det tog naturligtvis flera år innan jag nöjaktigt lärt mig om butikens alla varor. Efter krigets slut kom också i snabb takt flera nya produkter. Jag kan inte undgå berätta om när den första kulspetspennan kom till butiken. Den låg i ett mycket snyggt fodral och kostade inte mindre än 180 kronor! Den var betydligt sämre än dagens pennor, som man kan köpa för ett par kronor. Ett av säljargumenten var att man kunde skriva under vatten med den!

Ett par produkter, som ofta skapade problem för mig, var hästskor och knivar till slåttermaskiner. Det fanns flera olika märken av slåttermaskiner och varje märke hade olika fästanordningar och storlekar.

Även hästskor fanns i flera modeller och storlekar. De flesta skor var avsedda för vanligt arbete med häst ute på böndernas åkrar och ängar. Beroende på om det var vinter eller sommar skulle olika "söm" användas (söm kallas den spik som skon fästes med på hästens hov).

Bult, skruv, spik och filar fanns i en mängd olika utformningar och storlekar.

Livsmedel var, som nämnts tidigare, en ganska begränsad del av butikens sortiment. Omsätt-
ningshastigheten var dock ganska bra tror jag.

Här ser vi Gunnar Sundquist framför skyltfönstren på nya affären.

Ungefär en gång i månaden kom ett par "resanden", som tog upp order för leverans av bl.a. specerier, konserver och kryddor. De representerade var sitt grossistföretag - Hernösands Import AB och Isakssons Import AB. Den som representerade Hernösands Import hette Sigge Godin och för Isakssons kom Nisse Kåhrström. Jag tror att de alltid kände sig välkomna av Sundqvist. De var goda berättare av lite fräcka historier och ofta hördes hjärtliga eller råa skratt från kontoret där de höll till. Sigge Godin hade också för vana att komma åkande i "häftiga" bilar - Sundqvist gillade bilar. Den "häftigaste" bilen Sigge uppvisade var nog Studebaker, en amerikanare av tidig 50-tals modell med stora fenor och automatlåda. Mängder av företag hade resanden på den här tiden.

Några som Sundqvist ägnade god tid åt var bl.a. ett företag från Nyland, som inrett en buss där det visades glas och porslin. BRIO (Bröderna Ivarson, Osby) kom under flera med en buss fullproppad med i huvudsak leksaker i trä, men också med sådana i plåt och textil, samt spel. Det var nästan hög
tidligt att få gå in i bussen och se allt som fanns. Det skapade också spänning. Sundqvist berättade inte vad han beställt. Nyfikenheten fick stillas när varorna kom till butiken i november.

Julskyltning

Julskyltningen var ansträngande men också rolig. I slutet av november skulle dammtorkning
och en del andra åtgärder påbörjas. De gamla julartiklarna och leksakerna skulle granskas. Nya
inköpta artiklar skulle packas upp och prismärkas. När det gäller prissättningen var Sundqvist
mycket förtegen vad gällde varor som han kunde bestämma priset på.

Priser, på de flesta varorna i butiken, fanns angivna i den prisbok som Köpmannaförbundet tillhandahöll. Tyger, kläder, skor, glas, porslin och en del annat kunde köpmannen själv bestämma. På prislapparna angavs såväl inköpspris som försäljningspris. Inköpspriset angavs med bokstäver där varje bokstav
motsvarade en siffra. Den eller de ord, som användes i Salteå Diversehandel fick jag aldrig lära
mig.

Lördagen före skyltsöndagen, efter stängning, täcktes skyltfönster och dörr över med papper. En del varor plockades undan och julartiklarna plockades fram. Skyltfönstren försågs med färgglad wellpapp, juldekorationer och något av de nya varor som kunde erbjudas kunderna.

Arbetet med att "skylta upp" butiken inför jul, fortgick under mina första anställningsår, under
hela natten och en bit in på söndagen.

När bensinransoneringen upphörde och bussförbindelse upprättats till Kramfors, valde folk att "åka till stan" på skyltsöndagen. När jag nu berättar om skyltning måste jag också berätta om en fönsterskyltning som blev mycket uppmärksammad.

Efter ett par års anställning var det min uppgift att visa, för säsongen aktuella varor i butikens fönster. Vid ett tillfälle hade jag textat en skylt med hjälp av
bokstavsschabloner och plakatfärg. Skyltens text var "Rejäla skogsverktyg" När jag ritat konturerna för texten hade jag vänt på bokstäverna S. Det var flera kunder som hade vänligheten att påpeka detta när skylten fanns i fönstret. Det fanns t.o.m. ett del, som steg av bussen, vilken alltid stannade för att lämna post och berättade vad de sett!

Slutkommentar

Under åren som anställd i Salteå Diversehandel kom jag i kontakt med många personer som bodde långt från Salteå men som kom för att handla i butiken. Den hade ett gott rykte om sig att vara den mest välsorterade lanthandeln inom en ganska stor omkrets. Ibland kom kunder från betydligt större orter, t.ex. Mjällom och Lugnvik för att göra sina inköp. Det var då inte i första hand fråga om livsmedel utan om andra varor, som bönder och hantverkare inte funnit i butikerna på hemorten.

Sundqvists ambition att ha en välsorterad butik, blev förmodligen en svår ekonomisk belastning på 1950-talet. Genom årtiondena hade lagret av produkter växt kraftigt. Många av dessa var ej säljbara på grund av att de kvarvarande bönderna, som utgjort ryggraden i bygdens näringsliv under årtionden, ja århundranden, blev färre och färre.

De som blev kvar skaffade sig redskap till traktorer och andra för jordbrukets rationella bedrivande. Det ledde till att det i större orter och städer etablerades specialbutiker av flera slag. Bönderna skapade butiker och företag med inriktning på att serva de som hade lantgårdar, oavsett om dessa var producenter av mjölk, kött eller jordbruksprodukter.

Även skogsbruket genomgick stora förändringar. De små sågarna försvann och i stället tillkom rationella sågverk, som ställde helt andra krav på leveranser än vad småbönderna kunde klara av. De som valde att bo kvar på landsorten skaffade sig bilar och åkte in till tätorterna där de fann ett varuutbud av mycket större omfattning än vad den lille byhandlaren kunde erbjuda. Få ungdomar kunde stanna kvar i sina hembygder. Jordbruk- skog- djur- och mjölkproduktionen fordrade ej längre så mycket av handkraft då allt blivit effektiviserat. Ungdomarna fick söka sig till serviceyrken, industrier, sjukvård och andra arbeten, som oftast endast fanns i tätorter.

De få som kom att bli kvar i byarna var oftast medelålders eller äldre. Deras köpkraft var mycket mindre än de som tagit arbete "utombys", därför att där var inkomsterna väsentligt högre. Den utvecklingen innebar att det ej längre fanns underlag för att bedriva lönsam affärsverksamhet ute i byarna.

I Nora fanns under 1940-talet lanthandel förutom i Salteå, i Lidebro, Lövvik, Nyadal, Klockestrand och Torrom. Dessutom fanns det butiker i grannkommunerna Skog och Nordingrå.
(idag 2003 finns det endast livsmedelsbutiker i Torrom, Klockestrand och Nordingrå)

Hanna Bergkvist

Handlanden Hanna Bergkvist drev Salteå Diversehandel under tiden 1961-1963. Den blev sedan nedlagd.

Familjen bodde här under dessa två år. Under tiden hyrde de ut sitt ordinarie hus (dagens husnr 506)

Ragnar f. 1917 och Hanna f. 1918 fr Ärsta.

Barn
Gunnel f. 1942
Alf f. 1945
Eivor f. 1955

Foto ovan taget 2003 av Monica Årjes

Huset renoverades utvändigt 2004. Foto ovan och nedan taget 2005 av Monica Årjes