Informationen som följer nedan är en sammanfattning gjord av Monica Årjes som har intervjuat Kalle Dahlin och Märtha Hall och hennes dokumentationer samt tagit del av Tore Ramströms dokumentation: "Något om kvarnar i Nora". Utdrag från en tidningsartikel ur VA 9/7-1998 av Jan Thuresson om kvarnar.

Bakgrund

Kvarnarna började tidigt användas i jordbruksbygderna. De användes i första hand för att
mala säd. Tekniskt och kulturellt var det ett stort framsteg när man lärde sig driva kvarnar med hjälp av vatten och vind. Tidigare hade man endast haft handkvarnen att tillgå eller större kvarnar som drogs av människor eller djur.

Från år 1717 finns en förteckning över mjölkvarnar i Nora. Där står att det fanns 41 mjölkvarnar i socknen.

Skvaltkvarnen är den enklaste av vattenkvarnarna och utgörs egentligen av en större vattendriven handkvarn. Skvaltkvarnen kunde drivas av minsta bäck, bara det fanns fall. Därför fanns det en husbehovskvarn till alla gårdar. I Salteå låg 12 kvarnar längs ån.

Clarie Sundin har hittat en karta från 1783 där det framgår att det fanns 12 kvarnar längs Salteån.

Skvaltkvarnen

Skvaltkvarnarnas ringa kapacitet i förening med ett starkt ökat förmalningsbehov på
grund av nyodling och befolkningstillväxt medförde att skvaltorna redan vid 1800-talets
mitt började komma allt mera ur bruk. Vid seklets slut hade de praktiskt taget helt förlorat sin
betydelse.

Kvarntull

Statsmakterna försökte på 1600-talet centralisera kvarnnäringen för att stärka rikets finanser och 1625 infördes kvarntull. Där tullkvarnar kunde nås med god bekvämlighet skulle husbehovskvarnar rivas. Samti-
digt utfärdades ett förbud mot hjuldrivna kvarnar trots att utbredningen inte var stor.
På 1700-talet var det förbjudet att utan syn uppföra husbehovskvarnar på skatte- och kronjord.

Hjulkvamen

Hjulkvarnen skiljer sig från skvaltkvarnen genom att vattenhjulet är placerat lodrätt stående så att vattnet driver hjulet runt en axel som går från sidan in i kvarnen istället för rätt upp i överstenen, löparen. För att använda kraften behövs därför en utväxling mellan axeln till vattenhjulet och axeln till löparen, ett kugghjul som griper in i ett stavhjul, drevet. Flera stenar kunde drivas med utbyggt utväxlingssystem.
De komplicerade kvarnarna uppfördes i regel av kvarnbyggare. Byggnadstekniken och materialet har skiftat efter ortens och tidens sed. Husen var ända in på 1800-talet små. De var dock till vissa delar uppför-
da i två våningar för att få plats med maskineriet.

Salteå tullmjölkvarn

Den stora tullmjölkvarnen i Nora fanns i Salteå. Den fick rättigheter 1776.

Kvarnen var i tre plan och hade två stenpar samt skräverk och sikt.

Den revs i slutet på 1960-talet? av Rune Nordlund från Ärsta. Kvarnstenarna finns numera i sonens ägo.

Under de senare åren malde man endast grovmjöl till böndernas frimalning. Skulle man ha finmjöl fick Salteåborna och Östbygden fara till Rossvik. Sista malningen skedde 1964.

Från början drevs kvarnen med vattenhjul.
1919 ersattes vattenhjulen med en vattenturbin för varje stenpar.
Från 1940-talet drevs kvarnen med elmotorer.

Den 1/9 -1864 sålde Salteå byamän "Salteå Åns Kvarn och Kraftlägenhet 1:1 med inventarier och tillhörigheter samt kallkvarnen med Tull- och Kallkvarns vattenfall och åbyggnader som förr begagnats av mjölnaren" till hemmansägaren Carl Morberg från Hässjö socken. Köpeskillingen var 6 000 Riksdaler Riksmynt. Salteå byamän avtog fri malning för 20 tunnor spannmål per hellott.

Kvarnen såldes sedan (när?) vidare till Jonas Näsman. Han är sedan tidigare även ägare av kvarnen i Björsta. Han i sin tur donerade, vid sin död 1877 allt han ägde till Gudmundrå skolväsen. Testamentet överklagades och 1918 såldes Kvarnlägenheten 1:1 på auktion för 52 000 kr till Östbygdens och Nordingrås elektriska förening?

Mjölnaren Nikanor Dahlin hade dessförinnan blivit erbjuden att köpa den för 18 000 kr.

Siste mjölnaren var Karl Runo Dahlin (f. 1917 i Mäland, Skog). Han övertog mjölnararbetet efter sin far Nikanor Dalin (född 1891 i Grista Nordingrå och gift 1914 i Nora med bonddottern från Salteå, Anna Nordlund född 1890).

Nikanor Dahlin övertog mjölnararbetet 1918 efter Bror Sven Svensson (född 1873).

Bruno Carlström, fd Salomsbo berättar att han var med om att lägga nytt spåntak i slutet på 50-talet. De var 4 man som höll på i ett par veckor.

Här ser vi Salteå Tullmjölkvarn. Kortet är taget i början på 1900-talet och det är troligtvis Bror Svensson man ser på bilden.

På denna tid fanns två dammar. Den övre finns på samma ställe som idag (2003).
Den fanns för att dra in virket till dåtidens bysåg och för Bror Svenssons belysningskraftverk.
Den andra dammen låg vid kvarnen där det också fanns en bro. Den dammen var till för kvarnen.

Foto ur Märta Halls privata album.
(Märta är dotter till Bror Svensson)

Vy över kvarn och kvarngård på 1930-talet.

Fotot till vänster visar kvarnen innan den revs. Här ser man även lite av Kvarngården, och vattentuben som går till kraftverket. Årtal okänt

Fotot under kvarnen visar kvarngården. Taget vid samma tidpunkt.

Fotot nedan taget av Monica Årjes 2003.

Mjölnaren Johan Johansson Ulinder och Lisa Olofsdotter

Den förste mjölnaren som vi hittat i Svars register är Johan Johansson. Han är gift med Lisa Olofsdotter.

Barn
Petrus f. 1840
Petrus f. 1842

Mjölnaren Eric Norberg och Lisa Jonsdotter

Mjölnaren Eric Norberg f.???? gift med Lisa Jonsdotter f.????

Barn
Carl f. 1843
Elisabeth f. 1845
Christina f. 1846

Mjölnaren Erik Dalberg och Anna-Magdalena Jonsdotter

Erik omgift? med Greta-Stina Månsdotter

Mjölnaren Erik Dalberg f.???? gift med Anna-Magdalena Jonsdotter f.????

Barn
Jonas f. 1850 i Salteå

Erik Dalberg verkar ha gift om sig med Greta Stina Månsdotter f. ????

Barn
Magnus f. 1853 i Salteå
Elisabeth f. 1854 i Salteå
Christina f. 1857 i Salteå

Mjölnaren P. Westlund och Anna-Magdalen Nilsdotter

Mjölnaren P. Westerlund f. 1844 gift med Anna-Magdalen Nilsdotter f. 1840 i Sjögom Nätra

Märtha Hall berättar:-Det var en syster till min farmor Märta Vendla f. 1836. De var sju syskon, alla var flickor. Min farfar Sven Svensson blev mjölnare i Salteå efter P.Westlund.

Anna Magdalena dog i barnsäng i Salteå 1867. Barnet en flicka dog också vid födseln.

Mjölnarna Sven och Bror Svensson

Foto: Monica Årjes

Märta Hall sittande bredvid en väv av Kvarngården och lekstugan som Märtas storasyster Sally fick på sin 10-års dag. Det är även systern som har vävt den.

Av en lyckträff hittade vi Märtha Hall, barnbarn till Sven Svensson f 1840. Mjölnare och Kvarnföreståndare sedan 1880.

En pigg 87-årig dam som har ett stort intresse för släktforskning och visade sig vara en klippa för vårt forskningsarbete. Hon hade massor av foton av bla kvarnen som vi sökt.

Alla foton är från hennes privata album.

Även Märtas far, Bror Svensson f 1873 har jobbat i kvarnen som mjölnare under tiden 1902-1918.Så familjen har bott i Kvarngården. De flyttade dock därifrån till en annan fastighet innan Märta föddes. (idag husnr: 401)

Nikanor Dahlin övertog Kvarngården 1919 - samma år som Märta föddes.

Mjölnaren
Sven Svensson och Märta Vendela

Sven Svensson och Märta Vendela kom flyttande från Gudmundrå till Kvarngården.

Här föddes den första dottern, Märta 1868. Samtliga barn föddes på Kvarngården. Efter ett tag flyttade de till hemmanet intill, där de samtidigt drev ett jordbruk. (Idag husnr - 311)

Sven Svensson var mjölnare på Salteåkvarnen från 1860-talet. 1880 blev han kvarnföreståndare. Han förestod kvarnen i över 30 år tills sonen tog över.

Han hade tidigare varit kvarnföreståndare för Näsmanska kvarnen i Gudmundrå. Salteå Tullkvarn ägdes även denne av samme Näsman.

Näsman donerade vid sin död 1918 båda kvarnarna till Gudmundrå skolväsen. I och med detta auktionerades kvarnen ut.

För sin långvariga verksamhet i Näsmanska donationens tjänst erhöll även han Patriotiska Sällskapets medalj.

Under sin levnadstid har Sven Svensson tillhört kyrko- och skolråd, var en lång följd av år kyrkovärd. Har bla varit ledamot av ägodelningsrätten och nämndeman.

Enligt mantalslängder från 1885 finns följande personer utöver mjölnarfamiljen mantalsskrivna på tullkvarnen:

Kajsa Lisa Zackrisdotter f. 1819
Arbetaren J.T Botvidsson f. 1838

Pigan Maja Lisa Åhman f. 1857 med sonen Jonas f. 1880.

Mjölnarsonen Bror Svensson

Här ser vi ett 90-tals porträtt av Svenssonbarnen

fr vä raden längst bak
Karl-Johan, Agnes, Vendela och Bror (Märtas far)
fr vä raden längst fram
Tina, Märta och Hulda

Sonen Bror Svensson f 1873

Som den äldste av två bröder var det naturligt att Bror tidigt skulle hjälpa till med kvarnen. Särskilt som föräldrarna hade jordbruket att sköta. Han fick redan som 14-åring ta en stor del av ansvaret för kvarnen. Det var tungt. Även på nätterna måste malningen passas.

År 1902 tog Bror Svensson över arbetet som mjölnare efter sin far. Han har då hunnit gifta sig med Johanna Svanberg från Ramsta f 1877.

Mellan 1902-1918 föder de 5 flickebarn - varav Märtha är den yngsta. Hon är född i husnr 401, dit de flyttar samma år.

Här ser vi Johanna och Bror Svensson

Dagmar, en av döttrarna lekande bland hönsen på Kvarngården.

Här ser vi Kvarngården som den såg ut 1914. Då bodde familjen Bror Svensson här. Kortet tog när dottern Sally fyllde 10 år. Sally har sedan i äldre ålder gjort fotot som bildväv. Här ser man lekstugan som alla byns barn avundades. Den flyttades med familjen till dagens husnr 401.

Kvarngården på vänster sida om ån - dammen- och bysågen som var sammanbyggd med belysningsverket. Fotot taget före 1925.

Bror blev med tiden mycket intresserad av tekniska ting, elektricitet och motorer låg ju i tiden. Redan 1902 inrättade han - i kvarnen - sitt första lilla elverk och kunde på så sätt leverera elström i sitt närområde.

1914 byggde han i anslutning till bysågen ett belysningskraftverk.

År 1918 står han som kvarnföreståndare.

Familjen lämnade så småningom kvarnen i andra händer och flyttade till annan fastighet. (dagen husnr: 401)

1925 utbröt eld i sågen och verket. (Samma år dog även Sven Svenssson) Den byggdes aldrig upp igen. Elkraften förmedlade Bror i fortsättningen från annat håll till abbonenterna.

Så här ser Kvarngården ut idag - används numera som sommarbostad av privatperson. Kvarnen revs 1964?

Kalle Dahlin, den siste mjölnaren i byn har berättat att Nils Carlström arbetade som mjölnarlärling innan han flyttade till byn. Han hade berättat för Kalle att när det var lugnt på malningsfronten då fick de sitta och tälja ekrar så det skulle finnas till kvarnhjulen när de gick sönder.

Mjölnarna Nikanor och Karl Dahlin

Foto: Monica Årjes

Dragspelaren Kalle Dahlin (86 år) Han var den sista mjölnaren i byn. Han övertog 1950 mjölnararbetet efter sin far Nikanor Dahlin.

Kalle Dahlin berättar att han var 1,5 år när familjen flyttade till Salteå 1918. Hans pappa började då arbeta som mjölnare i byns kvarn. Den ägdes då av Gudmundrå skolväsen (Näsman som ägde kvarnen hade donerat den till dem)

Kvarnen annonserades ut och Dahlins erbjöds köpa den för 18 000:- De hade bara 8 000:- och kunde ej köpa den. Det blev auktion och den såldes för
52 000:- Köpare var Östbygdens och Nordingrås elektriska förening.

Enligt bokföring från bysågen arbetade Kalles far Nikanor periodvis där 1914-1919. Han arbetade på sågen för 40 öre per timme. Han bodde då bla som inneboende hos P. Altin.

Kalle var ca 5 år då pappan även startade upp en taxi rörelse. Det blev mest helgkörningar och mjölnarjobbet blev det vardagliga jobbet. (ej vintertid).

Tullmjölkvarnen som Kalle ansvarade för, låg på södra stranden av Salteån mitt emot den samägda bysågen.

Alla 13 bönderna som fanns i byn under denna tid hade viss del fri ström och fri malning. (Frikraften existerar ännu idag)

Vid kvarnen fanns en bro över ån. Här var mycket trafik pga transporten av allt mjöl.

Själva mjölnarbostaden finns kvar och ägs idag av en privatperson.

Sågen brann ner 1925 och kvarnen revs i slutet på 60-talet.

Ett år efter det att Kalles far Nikanor övertog mjölnararbetet, dvs 1919 ersattes vattenhjulen med vattenturbiner och from 1940-talet drevs kvarnen med elmotor.

Här ser vi ett familjefoto på familjen Dahlin.

Stående:
Kalle Dahlin f. 1917 och storasyster Greta f. 1915. d. 1976?

Sittande:
Mor Anna f. 1890? d. 1956 och Far Nikanor f. 1883 d.?

Familjen hade även en fosterson som hette Erik.Han kom till familjen när han var ca 1,5 år. Kalle var 4-5 år äldre än Erik. Erik dog när han var endast 16 år. (1938)

Han hade då en tid innan ramlat och slagit huvudet när han klättrat på en stege i Smedjan/ verkstaden. Kalle berättar att han aldrig blev sig lik efter detta fall och att han sedan dog.

Greta utbildade sig inom väveribranchen och flyttade till Katrineholm.

Hos familjen Dahlin bodde en av de tre finska krigsbarnen som fanns i byn. Hon hette Airi.

Foto från Kalle Dahlins samling

Foto: Monica Årjes

Nikanor Dahlin (Kalles far) fick av kungliga patriotiska sällskapet en medalj, som tack för lång och trogen tjänst. Han hade då varit mjölnare i Salteå i 40 år. Den delades ut mycket högtidligt av Oscar Parkman.

På bilden ovan syns Kalles mor Anna beskåda medaljen.

Kalle tog trafikkort som 22-åring 1938. Träffade Helga Qvist från Nyadal f. 1908 d. 1992 som han gifte sig med och fick en son, Stig-Erik f. 1940

De bodde bla i Docksta där Kalle arbetade som busschaufför på Werner Westins i Docksta. Kalle tjänade då 125:-/månad. (Var ledig söndagar)

Han övertog och flyttade sedan till Salteå. Sonen var då ?? gammal och gick på Hola Folkhögskola. Kalle kommer ej ihåg under vilka år de bodde här, men sin 50-årsdag vet han att de firade här.

Fadern Nikanor hyrde in sig hos familjen Westins i husnr 505. Han åt dock mat hos Kalle och Helga. Han flyttade till Sunnebo 1983 där han dog 91 år gammal.

Kalle skötte om både kvarnen och elturbinerna i kraftverket fram till 1964 då den sista malningen skedde.
Kalle har alltid varit ut på spelningar med sitt dragspel. Några år senare revs kvarnen. 1970 förflyttades Kalle till Graningeverken i Bollstabruk.

Kvarngården som tidigare varit en tjänstebostad övergick i privat ägo.

Här ser vi en målning på kvarnbron som låg i anslutning till kvarnen. Ingetdera finns kvar i dagsläget. Den är gjord av John Ekelund.

Tavlan finns i Hanna Bergkvist ägo.

Fotot taget 1982 av Anette Nordlöf (grannen)