Telefonväxelstation

Bakgrund

Telefonen kom till Sverige 1877 och spred sig snabbt. Lars Magnus Ericsson startade tillverkning av telefoner och telefonväxlar. I Stockholm tävlade flera telefonbolag om att bygga ut sina nät och öka abbonnentstocken.

Ute i landet startade privata telefonföreningar som byggde egna telefonnät. I början av 1900-talet köpte det statliga Telegrafverket upp dessa föreningar och Sverige fick ett enda rikstäckande telefonnät.

På telegrafarkivet i Härnösand har vi fått ta del av de kontrakt som skrivits angående de fyra olika växeltelefonstationerna som funnits i Salteå under tiden 1907 - 1962.
Centralstationen låg i Ullånger. (riktnr 80)

1907 - 1919 hos Mattias Nordlund
1919 - 1930 hos Bror Svensson
1930 - 1958 hos Emanuel och Aina Saltin
1958 - 1961 ????
1961 - 1962 hos Britta Norberg

Enligt telefonkatalog från 1956 fanns följande växelstationer i Nora:
Berghamn, Hornö, Klockestrand, Lidebro, Lövvik, Torrom och Salteå

1956 var taxan följande:
En abbonemangsavgift på 21,50 kr/kvartal samt 6 öre för varje markering på abbonentens samtalsräknare.

Växeltelefonstation 1907 - 1919 hos Mattias Nordlund

När telefonen kom till byn var det dags att ha en växeltelefonstation.

Enligt kontrakt som finns på televerksarkivet så vet vi att den första fanns hos Gästgivaren Mattias Nordlund. (dagens husnr 305)

Året var 1907.

Utdrag ur kontraktet:
Emellan Kungl. Telegrafverket och Herr M.Nordlund är följande öfverenskommelse träffad rörande lokal för och skötsel af telegrafverkets växeltelefonstation i Salteå. Undertecknad förbinder sig härigenom att i sin bostad lämna plats för och att förestå telegrafverkets växeltelefonstation i Salteå samt att på ett tillfredställande sätt, enligt gällande instruktion, ombesörja all växling af och uppringning å där indragna ledningar.

Stationen skall hållas öppen och växlingen ombesörjs utan afbrott under följande tider:
alla söckendagar under månaderna oktober - mars från kl. 8 f.m. till kl 8 e.m.
alla söckendagar under månaderna april - september från kl 7 f.m. till kl. 9 e.m.
samt alla sön-helgdagar från kl. 9 till kl.11 f.m. och från kl. 3 till kl. 5 e.m.

Växelstation med samtalsstation för allmänheten och telegramexpedition hos Bror Svensson 1919-1930

Naturligt nog hamnade sedan ansvaret för växelstationen hos Fam Bror Svensson (idag husnr 401.) Bror var ju som vi nämnt i annat sammanhang väldigt teknikintresserad.

Han hade en elaffär, förmedlade ström samt hade viss taxiverksamhet.

De som ej hade egen telefon kunde även komma hit till Svenssons för att ringa.

Växeln var avstängd nattetid.

Familjen ansvarade för telefonväxeln under åren 1919-1930. Några år senare flyttade familjen till Härnösand.

Telefonväxeln blev en viktig del i familjen Svenssons vardag.
Alla fem döttrar fick ansvara för att de 10 abonnenterna blev kopplade.
Här sitter Sally Svensson vid växelpropparna. Här ser vi även döttrarna: Märtha, Dagmar, Ingeborg, Sally och Hanna.

Dottern Märtha berättar att när moderns dog och begravningen skulle äga rum, då uppstod problemet vem som skulle sköta växeln? Hushållerskan till Skoläraren räddade situationen så att hela familjen kunde närvara vid begravningen.

Hur fungerade växeln när den kom till Salteå?

När man lyfte telefonluren möttes man av en kvinnlig röst som frågade "till vilken anknytning" man ville bli kopplad till. Vederbörande som telefonerade fick då uppge anknytningsnummer (dvs dagens telefonnummer) som sedan telefonisten ringde upp. Var det ett nummer utanför Salteås upptagningsområde så kopplades de till en början till Torroms växel. Som i sin tur kopplade vidare. (Detta behövdes ej senare)

Hur gick det då tekniskt till? Jo, när någon ringde till "växeln" på en tråd så föll en lucka med ett nummer ned, som visade att någon ringde på "linjen", som det så populärt hette. Telefonisten satte då i en propp som satte henne i förbindelse med den som ringde och så fick han/hon begära det nummer han/hon önskade. Telfonisten satte sedan i en annan propp som förband det begärda numret med den uppringande, fällde upp luckan och gick själv ur samtalet. Telefonisten meddelade den uppringande att det var kopplat och klart, lade på sin egen mikrofon, ringde om igen och gav då signal till den inkopplade apparaten, varvid både det uppringande numrets nummerlucka och den uppringdes åter ramlade ner. När de ramlat ner fällde telefonisten upp båda igen - och så kunde samtalet mellan de båda parterna äntligen börja!

Växel hos Saltins 1930-1958

Växeln flyttades sedan till Manne Saltins. (idag husnr 303)

Hans fru Aina och dottern Greta skötte om växeln. På senare år när hon blev änka och fick reumatism var hon tvungen att ha anställda.

Enligt telefonkatalog från 1956 hade man följande öppettider: Vard. april-sept 7-21, okt-mars 8-21. Sönd. 8-21

Inger Nordlöf berättar att hon direkt efter ÅK 7 tjänstgjorde där i ca 4 år. Det var under åren 1952-56. Hon turades om att jobba de två första åren med Aina. Sedan avvecklade Aina sitt arbete pga sin reumatism. Berit Klint anställdes och Aina hade enbart helgerna. Berit arbetade där under tiden 1954-56. Då övertog Berits syster Britt Inger tjänsten tom ????? Var det någon mer anställd efteråt?

Arbetstiden var 6 tim/dag. Varannan vecka arbetade man från 9-15 och varannan vecka 15-21 samt varannan helg.

Det fanns en telefonhytt i anslutning till växeln. Bengt Berglund minns hur han för xx öre kunde ringa sina flickvänner.

På fotot till höger ser vi Sven-Olov Wedin, Inger Nordlöf och Bengt Berglund. Sven-Olov hyrde under denna tid lillstugan på samma tomt där han hade ett borstbinderi. Förrutom detta så anvarade han för vedhållning och snöskottning på gården. Han bodde i husnr 201.

På fotot till vänster ser vi Berit Klint sittande i växeln.

Ulla fd Öberg jobbade där en sommar som ung.

Från 1924 och fram till 1972 automatiserades alla telefonstationer. Växeltelefonisterna försvann och ersattes av olika automatiska system. Med fingerskivan kunde abonnenterna nu själva koppla sina samtal. Under slutet av 1900-talet har de mekaniska växlarna bytts ut mot avancerade datorer som ger abonnenterna tillgång till olika funktioner som väckning, vidarekoppling osv.

Berit fd Klint har skänkt oss en telefonkatalog från 1956.
Här kan ni läsa ett utdrag ur den:

"Hur man telefonerar från en automatisk telefonapparat".

1. Lyft av mikrofonen
2. Sätt den till örat
3. Invänta svarston (en avbruten ton)
4. Påbörja därefter omedelbart kopplingen.

5. Vid samtal inom Kramforsområdet kopplas det önskade numret genom att siffra för siffra insätta fingret i mot siffran svarande hål o fingerskivan och vrida skivan åt höger ned till stoppet. För varje siffra släppes skivan och lämnas att fritt återgå till utgångsläget.

6. Sedan sista siffran i numret tagits, höras i hörtelefonen vissa tonstötar. Dessa kan vara av fyra olika slag och benämnes signalton, upptagetton, spärrton eller hänvisningston.

7. Om signalton utgår invänta svar. Lämna abonnenten tid att svara.

8. Avringning göres genom att lägga luren i klykan.

Växel hos Britta Norberg 1961-62

De sista åren innan automatiken tagit över, ansvarades växeln av Britta Norberg.

Detta enligt kontrakt på telegrafarkivet.

Salteås teleabonnenter